Insights

Uppdaterad: juni 2026

NIS2 har trätt i kraft och organisationer i hela Europa möter nu högre förväntningar på riskhantering, motståndskraft, incidenthantering och säkerhet i leveranskedjan när det gäller cybersäkerhet.

För många organisationer har standardsvaret på frågan "Hur ofta ska vi genomföra ett penetrationstest?" traditionellt varit enkelt: en gång om året. År 2026 är det svaret inte längre tillräckligt.

I takt med att företag blir alltmer beroende av teknik har behovet av robusta säkerhetsåtgärder blivit viktigare än någonsin. Eftersom cyberbrottsligheten inte visar några tecken på att avta måste organisationerna vidta proaktiva åtgärder för att skydda sina data och system från illasinnade hotaktörer .

Hotlandskapet inom cybersäkerhet har aldrig varit mer komplext. Angripare skannar ständigt efter svagheter, utnyttjar förbisedda tillgångar och riktar in sig både på teknik och människor. För organisationer handlar breach ready inte längre om att enbart reagera när en incident inträffar. Det handlar om att på ett proaktivt sätt förstå, övervaka och hantera attack surface så att riskerna kan reduceras innan de utnyttjas.

Du har skapat en vitlista för programvara och hårdvara, ställt in dina brandväggspolicys och granskat alla användarbehörigheter. Men har du låst ytterdörren?

När cybersäkerhetshoten fortsätter att utvecklas måste CISO:er och IT-specialister ligga steget före alltmer sofistikerade social engineering-metoder. I det här blogginlägget tittar vi på några av de främsta social engineering-hoten att hålla utkik efter, med fokus på avancerade AI-drivna metoder och traditionella angreppssätt som utnyttjar mänskliga svagheter.

Penetrationstester är ett av de mest effektiva sätten att förstå hur bra resistens organisation verkligen är mot cyberattacker. Genom att simulera angripares taktik kan penetrationstestare upptäcka dolda svagheter i infrastruktur, applikationer och molnmiljöer innan de utnyttjas.

Cyberattacker dominerar rubrikerna, men det finns ett annat hot som är minst lika farligt — och ofta enklare för angripare att utnyttja.
Samtidigt som företag investerar stora summor i brandväggar, endpoint-skydd och molnsäkerhet, lämnar många den fysiska dörren på vid gavel.
En skicklig inkräktare behöver inte hacka dina system om de helt enkelt kan gå in, kringgå åtkomstkontroller och stjäla känsliga data.

Företagens attackytor växer snabbare än vad de flesta team kan hantera. Internetexponerade tjänster implementeras i hybrida molnmiljöer, äldre system finns kvar av affärsskäl och integrationer med tredje part ökar exponeringen ytterligare. Samtidigt kräver styrelser och tillsynsmyndigheter tydligare bevis på att riskerna förstås och hanteras, i enlighet med ramverk som ISO 27001, PCI DSS, DORA och NIS2. Lägg till överbelastade team, eftersläpning av patchar och larmtrötthet, och det blir lätt att missa svagheter i perimetern – just där angripare oftast börjar. En bedömning av externa sårbarheter i infrastrukturen åtgärdar denna synlighetslucka genom att fokusera på de system som angripare ser först.

Cybersäkerhet är inte längre ett område enbart för stora företag. Även små och medelstora företag (SMF) är i dag måltavlor för cyberkriminella. Med en växande användning av digitala verktyg, molntjänster och distansarbete har attackytan för SMF ökat dramatiskt.
Tyvärr saknar många mindre företag interna resurser för att hantera dagens hotbild på ett effektivt sätt. Detta gör dem sårbara för dataintrång, ransomware-attacker och regelefterlevnadssanktioner. I detta blogginlägg går vi igenom de största cybersäkerhetsutmaningarna för SMF år 2025, föreslår praktiska lösningar för att minska risker och förklarar hur Integrity360:s tjänster kan hjälpa till att stärka företagets säkerhetsarbete.